File:Finland Swedish Tenala Raseborg Nyland dialect 1960.oga

Hur man tvättade får och klippte ull

AN: å så hadd man no en förskrekkeli brass me få:r allti. å he va no ett arbeite me dåm fö man sko fara å si:m dåm åm såmrana - man sko tvett dåm i trestsji. å he va no långt, it hadd alla någå tresk så nä:ra. å he lagas riktit tåkådä:r såm kallas ti få:rtvettar, såm dåm jä:la, just såm en li:tn haga å ti: tjö:rd man in dåm å s-... att man fikk fast dåm å så fikk man far me eitt i sendär senn åt trestje å tvett dåm. å senn när dåm slefft u:t dåm ifrån den där taran deiras å dåm ga: si på vä:g himmå:t så va e sand långs me vegana. å så strekkt dåm så att he va såm ett måln, man så: it dåm hellär. Nå så blei dåm jo myky värre ti si: u:t såm dåm hadd vari föru:t, mesama senn ijenn, att no va no ... no va e no en dommhe:t ti fara å ve:t ne:r dåm så fassna jo sanden bara meira på: dåm, men kansje dåm skaka bårt den senn ijenn nä:r dåm tårka. {Hm} Nå så sko dåm no klippas allti. Tri: gångår åm å:re sko man no klipp få:ren. åm hö:stn å - i Mittjieiliti:dn - å senn sko man no klipp dåm tjyndelsmessti:dn å Johanneti:dn, så då: sko dåm allti klippas. å så va de eit arbeite de - ollen den sku tvettas å den sko plåkkas å nåppas å, å skrobbas å ka:rdas å spinnas. å senn vevd man halvylle. Halv­ylleklenningar åt kvinnfåltji å å:t drengana så vevdes e no halvylleklä:där, men senn lagas e no jyssåm ti betär klä:där så lagas e vallman såm man vevd himma. å vakärt va e. He va li:te kånst mä: me de dä:r få:rklippande för den såm va o:va:när. No laga den få:ren ti si: u:t tåkå endå, den to någå sakshogg bara hä:r å tä:r. It fikk he ... it fikk dåm bårt ollen it. Man ... men den såm va konnigär, så blei dåm så slä:ta å fina att man så: it hellär att dåm va ny:kliffta. å så sko ryggollen å si:doollen - de va den fina ollen - å så sko bu:kollen sjillt å tåkådär såm kåmd senn uta beinen å ondä bu:tjin å på ... så så va e bara så:ntdä skrä:p senn å den ollen sattes sjillt å den fikk no bli: ti så-... sattes it ti vä:vga:rn de senn it, de såm va så ... uta sådär då:ligär oll it å ... No va: e ett besty:r meddåm när dåm va sto:ra å feita å starka dåm dä få:ren, å man sko håll dåm i fammen, å man sko vi:k hovvo å:t si:dåna ått dåm å ha: dåm på all vi:s brotna. Nå no veit ni hor dåm sparka å livd till, fast no band man no beinen åt dåm, it hadd man no vari ka:r ti håll dåm annås. Men ibland fikk dåm någå bein lö:st, å då: reist dåm no:g så att man ble: ti ligga bara å håll i: i ba:kbeinen ått dåm å slä:p mä: en bi:t fören man fikk dåm ti stanna. KZ: Hur va de me me ullen då innan man börja spinna, va sku de jöras me:ra? AN: Ja: nå man sko no tvett den vä:l å tårk den att it kond man no jör någå vi:dare åt den it. Men senn nä:r man sko ha riktit fi:nt sponnit så då: fikk man sett li:te petro:liom på: den ellä någå sårts fett senn så lö:ft den u:t i fi:nare ga:rn.

- Och så hade man nu en förskräcklig brass [:hop] med får alltid. Och det var nog ett arbete med dem för man skulle fara och simma dem om som­rarna - man skulle tvätta dem i träsket. Och det var nog långt, inte hade alla något träsk så nära. Och det lagades riktigt tockon [:sådana] där som kallas till fårtvättar, som de gärdade, just som en liten hage och dit körde man in dem och [så] ... att man fick fast dem och så fick man fara med ett i sänder sedan åt [:till] träsket och tvätta dem. Och sedan när de släppte ut dem ifrån den där taran [:inhägnaden] deras och de gav sig på väg hemåt så var det sand längs med vägarna. Och så sträckte de så att det var som ett moln, man såg inte dem heller. Nå så blev de ju mycket värre att se ut som [:än] de hade varit förut, medsamma sedan igen, att nog var det nu en dumhet att fara och väta ner dem så fastnade ju sanden bara mera på dem, men kanske de skakade bort den sedan igen när de torkade. Nå så skulle de nu klippas alltid. Tre gånger om året skulle man nu klippa fåren. Om hösten och - i Mikaelitiden [29 september] - och sedan skulle man nu klippa dem kyndelsmässtiden [2 februari] och Johannetiden [mid­sommar], så då skulle de alltid klippas. Och så var det ett arbete det - ullen den skulle tvättas och den skulle plockas och noppas och skrubbas och kardas och spinnas. Och sedan vävde man halvylle. Halvylleklänningar åt kvinnfolket och åt drängarna så vävdes det nu halvyllekläder, men se­dan lagades det nog just som till bättre kläder så lagades det vadmal som man vävde hemma. Och vackert var det. Det var lite konst med det där fårklippandet för den som var ovan. Nog lagade den fåren att se ut så ändå, den tog något saxhugg bara här och där. Inte fick det ... inte fick de bort ullen inte. Man ... men den som var kunnig, så blev de så släta och fina att man såg inte heller att de var nyklippta. Och så skulle ryggullen och sidoullen - det var den fina ullen - och så skulle bukullen skilt och sådant där som kom sedan utav benen och under buken och på ... så var det bara sådant där skräp sedan och den ullen sattes skilt och den fick nog bli till så-... sattes inte till vävgarn det sedan inte, det som var så ... utav sådan där dålig ull inte och ... Nog var det ett bestyr med dem när de var stora och feta och starka de där fåren, och man skulle hålla dem i famnen, och man skulle vika huvudet åt si­dorna åt dem och ha dem på alla vis brutna [:böjda]. Nå nog vet ni hur de sparkade och levde till, fast nog band man nu benen åt dem, inte hade man nu varit karl att hålla dem annars. Men ibland fick de något ben löst, och då reste de [sig] nog så att man blev att ligga bara och hålla i bakbe­nen åt dem och släpa med en bit förrän man fick dem att stanna - Hur var det med ullen då innan man började spinna, vad skulle det göras mera? - Ja nå man skulle nog tvätta den väl och torka den att inte kunde man nu göra något vidare åt den inte. Men sedan när man skulle ha riktigt fint spunnet så då fick man sätta lite petroleum på den eller någon sorts fett sedan så löpte den ut i finare garn.

— in: https://sls.finna.fi/Record/sls.SLS+2269_1960%253A16