File:Finland Swedish Helsingfors Nyland dialect old woman SLS 2098 2005 221.ogg

De mest avskydda maträtterna

I: va du besväärli då A: ja blee vel sen liitte besväärli näär ja kåm (.) in i in i tånnååren å sen blee ja riktit besväärli nä ja nå ja sku vara halv niie hemma å de va så viktit å man fikk int kåmma en minuut för seent hellär ti maatten då fikk man ingen maat å så måste man eetta alt såm va på boorde varje elä varje såmmar de va mamma bakåm allt de hää så måste ja eetta fiil varje daa å ja haatta fiil ja fösöökte å sen glaasveranda vi hadde ja fösöökte allti på någå sett att draa uut på tiiden så ja sku kunna kassta undär den dä verandan å ja svoor på att nä ja bliir stoor så kåmmär ja aldriig att eetta någån illafaaren mjölk ja kalla allt allt såm e på någå sett haar å jöära me fiil haar stemppel illafaaren mjölk fö mej å ja eettär int de ja eettär int majonees å intte jogort å intte tjäärnmjölk å va de allt finns fö lustiheettär (.) å så fåår ja hööra aav mina vennär att du e så besväärli jåå ja beslööt att nä ja bliir stoor eettär ja va ja vill (.) vill int eetta fåår hellär I: va de åkså nåånting såm ni måste eetta A: ja eettär int de hellär joo men de ååt int min mamma hellär underlit noog I: mhm A: hon saa att de smaakar gammal ull fålk sejär åt mej att int smaakkar de alls (.) men de e nu liitte emåtjonellt betingat åkså ja tykkär åm di dä lammena int vill ja eetta dem I: ahaa A: joo ja tykkär int åm att eetta I: jåå A: ja tykkär int åm å eetta eljar hellär för att ja tykkär att di e skoogens kåånung å di siir stååtliga uut int vill ja eetta dem njaa

I: Var du besvärlig då? A: Jag blev väl sedan lite besvärlig, när jag kom in i, in i tonåren. Och sedan blev jag riktigt besvärlig, när jag. Nå jag skulle vara halv nio hemma, och det var så viktigt. Och man fick inte komma en minut för sent heller till maten, då fick man ingen mat. Och så måste man äta allt som var på bordet. Varje, eller varje sommar. Det var mamma bakom allt det här. Så måste jag äta fil varje dag, och jag hatade fil. Jag försökte, och sedan glasveranda vi hade, jag försökte alltid på något sätt att dra ut på tiden, så jag skulle kunna kasta under den där verandan. Och jag svor på att när jag blir stor, så kommer jag aldrig att äta någon illafaren mjölk. Jag kallade allt, allt som är på något sätt har att göra med fil, har stämpel illafaren mjölk för mig, och jag äter inte det. Jag äter inte majonnäs, och inte yoghurt, och inte kärnmjölk, och vad det allt finns för lustigheter. Och så får jag höra av mina vänner, att ”du är så besvärlig”. Ja. Jag beslöt att när jag blir stor, äter jag vad jag vill. Vill inte äta får heller. I: Var det också någonting, som ni måste äta? A: Jag äter inte det heller. Ja, men det åt inte min mamma heller, underligt nog. I: Mhm. A: Hon sade att det smakar gammal ull. Folk säger åt mig att inte smakar det alls. Men det är nog lite emotionellt betingat också, jag tycker om de där lammen, inte vill jag äta dem. I: Aha. A: Ja. Jag tycker inte om att äta. I: Ja. A: Jag tycker inte om att äta älgar heller, för att jag tycker att de är skogens konung, och de ser ståtliga ut. Inte vill jag äta dem. Nja.

— in: https://sls.finna.fi/Record/sls.SLS+2098_2005%253A221