File:Ek och björk. Vår. (Karl Julius von Leypold) - Nationalmuseum - 181130.tif
Original file (6,639 × 5,517 pixels, file size: 104.81 MB, MIME type: image/tiff)
Captions
Captions
Carl Julius von Leypold: Oak and birch in spring
  |
|||||||||||||||||||||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Artist |
Karl Julius von Leypold |
 | |||||||||||||||||||||||||
| Title |
Svenska: Ek och björk. Vår. |
||||||||||||||||||||||||||
| Object type |
painting  |
||||||||||||||||||||||||||
| Genre |
landscape painting |
||||||||||||||||||||||||||
| Description |
English: New acquisitions, June 2016:
Three examples of Dresden Romanticism Nationalmuseum has acquired three works by painters of the Dresden Romantic school: Fantasy of the Alps by Carl Gustav Carus, Oak and Birch by Carl Julius von Leypold and Dresden at Sunset by Knud Baade. Along with the works by Johan Christian Dahl already in the museum’s collection, the new acquisitions constitute a comprehensive presentation of a significant period in the art history of northern Europe. For several decades starting around the turn of the 19th century, Dresden was a major centre of the Romantic movement in literature, philosophy and art. The ideas behind this intense period of artistic creativity rippled across much of Europe. A key figure of the period was Caspar David Friedrich, who advocated a fundamental renewal of the landscape painting genre. Previous timeless and faraway landscapes from around 1800 harkened back to Claude Lorrain’s 17th-century Arcadian scenes. Caspar David Friedrich broke with this long-held ideal by painting more realistic motifs. He depicted nature with great precision and allowed the locations of his paintings to appear as if they were the audience’s own surroundings. However, his intent was to connect onlookers through the image with something else, perhaps best described as the freedom to let their own imagination take over. A relationship between artist, painting and audience that, according to some, constitutes the very essence of Romanticism as expressed by the poet Novalis in the famous lines, “The world must be romanticized. Only in that way will one rediscover its original senses. […] I romanticize something when I give the commonplace a higher meaning, the known the dignity of the unknown, and the finite the appearance of the infinite.” Incorporating lifelike elements, Caspar David Friedrich composed his landscapes so as to turn scenery into food for the imagination rather than mere terrain, so as to remind audiences of the extraordinary that is inherent in the familiar. All three of Nationalmuseum’s new acquisitions illustrate this principle. Carl Gustav Carus’ (1789–1869) Fantasy of the Alps is a transfixing scene with the dominant, dramatically positioned eagles in the foreground. Longing was a concept central to Romantic art and literature, and was often represented by the horizon or by distant mountains that awaken dreams of what lies beyond. The eagles in effect make this painting a Romantic manifesto, as if to prove the point that there are no limits to how far the inner eye can see. A doctor by profession, Carus was a member of Dresden’s intellectual elite and was close friends with Goethe, Caspar David Friedrich and Johan Christian Dahl. Carl Julius von Leypold (1806–1874) studied under both Johan Christian Dahl and Caspar David Friedrich. Of all Friedrich’s pupils, he was the one who came closest to his teacher in terms of technique – so much so that several of his paintings were long mistaken for works by Friedrich and have only fairly recently been identified as Leypold’s work. Nationalmuseum’s newly acquired painting is a study of an oak and a birch tree on a hillside. Judging by the date on the work, 18 April 1832, it was painted in a single day, and the fresh style suggests that Leypold painted it on location. However, it is also conceivable that he did not find a scene that looked exactly like this, but rather sought out the trees individually after deciding what he was going to paint. Although meticulously realistic in its depiction of nature, there is something about the painting that is hard to pin down, something that feeds the audience’s imagination. The intricately stylized branches of the trees call to mind the ornamentation of Gothic cathedrals, and the hillside is balanced in such a way that it is hard not to imagine what might lie beyond. The third painting is not much bigger than a postcard, but epic in nature. It is dated 1838. Knud Baade (1808–1879) travelled from Norway to Dresden to study under Johan Christian Dahl. During his time in the city, he also encountered Caspar David Friedrich. In this work, he painted a view of Dresden from a spot beside the Elbe just outside the city. All is quiet and the sun is setting. Examining the painting in detail, we find nothing that could truly be described as unrealistic or unnatural, and yet that is effectively how it seems. Baade may have painted the scene to take home as a souvenir. As Novalis would have said, Baade romanticized the city he was visiting and thus came to know it. He gave the finite the appearance of the infinite, and the known the dignity of the unknown. Nationalmuseum’s purchase of these works has been made possible by a generous bequest from the Wiros Fund. Nationalmuseum has no budget of its own for new acquisitions, but relies on gifting and financial support from private funds and foundations to enhance its collections of fine art and craft. Inventory numbers Carl Gustav Carus, Fantasy of the Alps, 1822, NM 7308 Carl Julius von Leypold, Oak and Birch, 1832, NM 7327 Knud Baade, Dresden at Sunset, 1838, NM 7325Svenska: Månadens nyförvärv Juni 2016:
Tre exempel på Dresden-romantik: Nationalmuseum har förvärvat tre exempel på Dresden-romantikens bildkonst. Fantasi från Alperna av Carl Gustav Carus, Ek och björk av Carl Julius von Leypold och Dresden i solnedgång av Knud Baade. Tillsammans med de verk av Johan Christian Dahl som sedan tidigare finns i samlingen går det nu att på ett mångsidigt sätt presentera ett viktigt skede i den nordeuropeiska konsthistorien. Runt sekelskiftet 1800 och några decennier framåt var Dresden ett viktigt centrum för det som betecknas som romantiken inom litteratur, filosofi och bildkonst. Idéerna bakom det konstnärliga skapandet spred sig som ringar på vattnet över stora delar av Europa. En av tidens nyckelfigurer var Caspar David Friedrich, som stod för en fundamental förnyelse av landskapsmåleriet. Tidigare landskapskonst framställde ofta avlägsna scenerier bortom tid och rum – som ännu omkring år 1800 hade sin grund i Claude Lorrains arkadiska 1600-talsmåleri. Caspar David Friedrich bröt med det äldre idealet genom att måla mer verklighetsnära motiv. Han återgav naturen med stor precision och lät platserna i sina målningar framstå som om de liknade betraktarens egna omgivningar. Avsikten var dock samtidigt att betraktaren genom bilden skulle sättas i förbindelse med något annat, att bilden skulle väcka känslan av något svårgripbart bortom själva bildrummet. Något som kanske bäst kan beskrivas som en potential eller ett spelrum för den egna föreställningsförmågan. En relation mellan konstnär, bild och betraktare som ofta sägs motsvara romantikens själva essens och som formulerats i några berömda rader av poeten Novalis där han skriver att ”Världen måste romantiseras. Så återfinner man den ursprungliga meningen. Genom att ge det låga en högre innebörd, det vanliga en hemlighetsfull lyster, det kända värdigheten av någon okänt, det ändliga ett oändligt sken, så romantiserar jag det.” Med naturtrogna delar komponerade Caspar David Friedrich landskapet på ett sätt som gör naturen till något fantasieggande istället för ren terräng. Som sätter fantasin i rörelse och som uppmärksammar betraktaren på det extraordinära i det välbekanta. Nationalmuseums tre nyförvärv bygger alla på denna princip. Carl Gustav Carus (1789-1869) Fantasi från Alperna är en tillspetsad scen med de dominerande, dramatiskt arrangerade örnarna i förgrunden. Längtan var ett centralt begrepp i romantikens konst och litteratur, ofta illustrerat av horisonten eller av fjärran berg som man drömde sig bortom. Örnarna gör målningen till en närmast programartad bild, som ett slags bevis för att den inre blickens räckvidd saknar gränser. Carl Gustav Carus var i grunden läkare. Samtidigt var han nära vän med bland andra Goethe och personer i Dresdens intellektuella elit, som Caspar David Friedrich och Johan Christian Dahl. Carl Julius von Leypold (1806-1874) var elev till både Johan Christian Dahl och Caspar David Friedrich. Han var den av Friedrichs elever som måleritekniskt kom sin lärare allra närmast – så till den grad att flera av hans målningar misstagits för verk av Friedrich och först under senare år kunnat identifieras som verk av honom själv. Nationalmuseums nyförvärvade målning är en studie som föreställer en ek och en björk på en slänt. Av dateringen, den 18 april 1832, att döma är den utförd inom loppet av en enda dag och det friska måleriet tyder på att Leypold arbetat framför motivet. Men samtidigt kan man tänka sig att konstnären inte funnit något sceneri som såg ut precis så här, utan att han hittat träden var för sig efter att ha bestämt sig för vad han avsåg att måla. Även om naturtroheten framstår som minutiös är det något med bilden som är svårt att sätta fingret på, något som sätter betraktarens fantasi i rörelse. Med sina försiktigt stiliserade grenverk för träden tankarna till gotiska katedralers ornamentik och slänten är avvägd på ett sådant sätt att tanken på vad som finns bakom är svår att släppa. Den tredje målningen är inte mycket större än ett vykort, men storslagen till sin karaktär. Den är daterad 1838. Knud Baade (1808-1879) reste från Norge för att studera i Dresden för Johan Christian Dahl. Under sin tid i staden kom han även i kontakt med Caspar David Friedrich. Här han har målat en vy över Dresden, från en punkt vid floden Elbe strax utanför stadskärnan. Det är alldeles stilla och solen håller på att gå ner. Granskar man bilden i detalj hittar man egentligen inget man kan peka på som overkligt eller onaturligt, men ändå är det närmast så den framstår. Baade kan mycket väl ha målat vyn för att ha med sig hem som resminne. Man skulle med Novalis ord kunna säga att han romantiserat staden han vistats i och lärt känna och gett det ändliga och bekanta ett oändligt sken och värdigheten av det obekanta. Förvärven har möjliggjorts genom donationsmedel ur Wirosfonden. Nationalmuseum har inga egna medel att förvärva konst och konsthantverk för utan samlingarna berikas genom gåvor och privata stiftelse- och fondmedel. Carl Gustav Carus, Fantasi från Alperna, 1822, NM 7308 Carl Julius von Leypold, Ek och björk, 1832, NM 7327 Knud Baade, Dresden i solnedgång, 1838, NM 7325 |
||||||||||||||||||||||||||
| Original caption | English: New acquisitions, June 2016:
Three examples of Dresden Romanticism Nationalmuseum has acquired three works by painters of the Dresden Romantic school: Fantasy of the Alps by Carl Gustav Carus, Oak and Birch by Carl Julius von Leypold and Dresden at Sunset by Knud Baade. Along with the works by Johan Christian Dahl already in the museum’s collection, the new acquisitions constitute a comprehensive presentation of a significant period in the art history of northern Europe. For several decades starting around the turn of the 19th century, Dresden was a major centre of the Romantic movement in literature, philosophy and art. The ideas behind this intense period of artistic creativity rippled across much of Europe. A key figure of the period was Caspar David Friedrich, who advocated a fundamental renewal of the landscape painting genre. Previous timeless and faraway landscapes from around 1800 harkened back to Claude Lorrain’s 17th-century Arcadian scenes. Caspar David Friedrich broke with this long-held ideal by painting more realistic motifs. He depicted nature with great precision and allowed the locations of his paintings to appear as if they were the audience’s own surroundings. However, his intent was to connect onlookers through the image with something else, perhaps best described as the freedom to let their own imagination take over. A relationship between artist, painting and audience that, according to some, constitutes the very essence of Romanticism as expressed by the poet Novalis in the famous lines, “The world must be romanticized. Only in that way will one rediscover its original senses. […] I romanticize something when I give the commonplace a higher meaning, the known the dignity of the unknown, and the finite the appearance of the infinite.” Incorporating lifelike elements, Caspar David Friedrich composed his landscapes so as to turn scenery into food for the imagination rather than mere terrain, so as to remind audiences of the extraordinary that is inherent in the familiar. All three of Nationalmuseum’s new acquisitions illustrate this principle. Carl Gustav Carus’ (1789–1869) Fantasy of the Alps is a transfixing scene with the dominant, dramatically positioned eagles in the foreground. Longing was a concept central to Romantic art and literature, and was often represented by the horizon or by distant mountains that awaken dreams of what lies beyond. The eagles in effect make this painting a Romantic manifesto, as if to prove the point that there are no limits to how far the inner eye can see. A doctor by profession, Carus was a member of Dresden’s intellectual elite and was close friends with Goethe, Caspar David Friedrich and Johan Christian Dahl. Carl Julius von Leypold (1806–1874) studied under both Johan Christian Dahl and Caspar David Friedrich. Of all Friedrich’s pupils, he was the one who came closest to his teacher in terms of technique – so much so that several of his paintings were long mistaken for works by Friedrich and have only fairly recently been identified as Leypold’s work. Nationalmuseum’s newly acquired painting is a study of an oak and a birch tree on a hillside. Judging by the date on the work, 18 April 1832, it was painted in a single day, and the fresh style suggests that Leypold painted it on location. However, it is also conceivable that he did not find a scene that looked exactly like this, but rather sought out the trees individually after deciding what he was going to paint. Although meticulously realistic in its depiction of nature, there is something about the painting that is hard to pin down, something that feeds the audience’s imagination. The intricately stylized branches of the trees call to mind the ornamentation of Gothic cathedrals, and the hillside is balanced in such a way that it is hard not to imagine what might lie beyond. The third painting is not much bigger than a postcard, but epic in nature. It is dated 1838. Knud Baade (1808–1879) travelled from Norway to Dresden to study under Johan Christian Dahl. During his time in the city, he also encountered Caspar David Friedrich. In this work, he painted a view of Dresden from a spot beside the Elbe just outside the city. All is quiet and the sun is setting. Examining the painting in detail, we find nothing that could truly be described as unrealistic or unnatural, and yet that is effectively how it seems. Baade may have painted the scene to take home as a souvenir. As Novalis would have said, Baade romanticized the city he was visiting and thus came to know it. He gave the finite the appearance of the infinite, and the known the dignity of the unknown. Nationalmuseum’s purchase of these works has been made possible by a generous bequest from the Wiros Fund. Nationalmuseum has no budget of its own for new acquisitions, but relies on gifting and financial support from private funds and foundations to enhance its collections of fine art and craft. Inventory numbers Carl Gustav Carus, Fantasy of the Alps, 1822, NM 7308 Carl Julius von Leypold, Oak and Birch, 1832, NM 7327 Knud Baade, Dresden at Sunset, 1838, NM 7325Svenska: Månadens nyförvärv Juni 2016:
Tre exempel på Dresden-romantik: Nationalmuseum har förvärvat tre exempel på Dresden-romantikens bildkonst. Fantasi från Alperna av Carl Gustav Carus, Ek och björk av Carl Julius von Leypold och Dresden i solnedgång av Knud Baade. Tillsammans med de verk av Johan Christian Dahl som sedan tidigare finns i samlingen går det nu att på ett mångsidigt sätt presentera ett viktigt skede i den nordeuropeiska konsthistorien. Runt sekelskiftet 1800 och några decennier framåt var Dresden ett viktigt centrum för det som betecknas som romantiken inom litteratur, filosofi och bildkonst. Idéerna bakom det konstnärliga skapandet spred sig som ringar på vattnet över stora delar av Europa. En av tidens nyckelfigurer var Caspar David Friedrich, som stod för en fundamental förnyelse av landskapsmåleriet. Tidigare landskapskonst framställde ofta avlägsna scenerier bortom tid och rum – som ännu omkring år 1800 hade sin grund i Claude Lorrains arkadiska 1600-talsmåleri. Caspar David Friedrich bröt med det äldre idealet genom att måla mer verklighetsnära motiv. Han återgav naturen med stor precision och lät platserna i sina målningar framstå som om de liknade betraktarens egna omgivningar. Avsikten var dock samtidigt att betraktaren genom bilden skulle sättas i förbindelse med något annat, att bilden skulle väcka känslan av något svårgripbart bortom själva bildrummet. Något som kanske bäst kan beskrivas som en potential eller ett spelrum för den egna föreställningsförmågan. En relation mellan konstnär, bild och betraktare som ofta sägs motsvara romantikens själva essens och som formulerats i några berömda rader av poeten Novalis där han skriver att ”Världen måste romantiseras. Så återfinner man den ursprungliga meningen. Genom att ge det låga en högre innebörd, det vanliga en hemlighetsfull lyster, det kända värdigheten av någon okänt, det ändliga ett oändligt sken, så romantiserar jag det.” Med naturtrogna delar komponerade Caspar David Friedrich landskapet på ett sätt som gör naturen till något fantasieggande istället för ren terräng. Som sätter fantasin i rörelse och som uppmärksammar betraktaren på det extraordinära i det välbekanta. Nationalmuseums tre nyförvärv bygger alla på denna princip. Carl Gustav Carus (1789-1869) Fantasi från Alperna är en tillspetsad scen med de dominerande, dramatiskt arrangerade örnarna i förgrunden. Längtan var ett centralt begrepp i romantikens konst och litteratur, ofta illustrerat av horisonten eller av fjärran berg som man drömde sig bortom. Örnarna gör målningen till en närmast programartad bild, som ett slags bevis för att den inre blickens räckvidd saknar gränser. Carl Gustav Carus var i grunden läkare. Samtidigt var han nära vän med bland andra Goethe och personer i Dresdens intellektuella elit, som Caspar David Friedrich och Johan Christian Dahl. Carl Julius von Leypold (1806-1874) var elev till både Johan Christian Dahl och Caspar David Friedrich. Han var den av Friedrichs elever som måleritekniskt kom sin lärare allra närmast – så till den grad att flera av hans målningar misstagits för verk av Friedrich och först under senare år kunnat identifieras som verk av honom själv. Nationalmuseums nyförvärvade målning är en studie som föreställer en ek och en björk på en slänt. Av dateringen, den 18 april 1832, att döma är den utförd inom loppet av en enda dag och det friska måleriet tyder på att Leypold arbetat framför motivet. Men samtidigt kan man tänka sig att konstnären inte funnit något sceneri som såg ut precis så här, utan att han hittat träden var för sig efter att ha bestämt sig för vad han avsåg att måla. Även om naturtroheten framstår som minutiös är det något med bilden som är svårt att sätta fingret på, något som sätter betraktarens fantasi i rörelse. Med sina försiktigt stiliserade grenverk för träden tankarna till gotiska katedralers ornamentik och slänten är avvägd på ett sådant sätt att tanken på vad som finns bakom är svår att släppa. Den tredje målningen är inte mycket större än ett vykort, men storslagen till sin karaktär. Den är daterad 1838. Knud Baade (1808-1879) reste från Norge för att studera i Dresden för Johan Christian Dahl. Under sin tid i staden kom han även i kontakt med Caspar David Friedrich. Här han har målat en vy över Dresden, från en punkt vid floden Elbe strax utanför stadskärnan. Det är alldeles stilla och solen håller på att gå ner. Granskar man bilden i detalj hittar man egentligen inget man kan peka på som overkligt eller onaturligt, men ändå är det närmast så den framstår. Baade kan mycket väl ha målat vyn för att ha med sig hem som resminne. Man skulle med Novalis ord kunna säga att han romantiserat staden han vistats i och lärt känna och gett det ändliga och bekanta ett oändligt sken och värdigheten av det obekanta. Förvärven har möjliggjorts genom donationsmedel ur Wirosfonden. Nationalmuseum har inga egna medel att förvärva konst och konsthantverk för utan samlingarna berikas genom gåvor och privata stiftelse- och fondmedel. Carl Gustav Carus, Fantasi från Alperna, 1822, NM 7308 Carl Julius von Leypold, Ek och björk, 1832, NM 7327 Knud Baade, Dresden i solnedgång, 1838, NM 7325 |
||||||||||||||||||||||||||
| Date | 1832 | ||||||||||||||||||||||||||
| Medium |
English: Oil on paper mounted on panel Svenska: Olja på papper uppklistrat på trä |
||||||||||||||||||||||||||
| Dimensions |
|
||||||||||||||||||||||||||
| Collection |
|
||||||||||||||||||||||||||
| Accession number |
NM 7327 |
||||||||||||||||||||||||||
| Inscriptions |
Svenska: Märkning: d. 18/4 1832. [till vänster] |
||||||||||||||||||||||||||
| References |
Nationalmuseum Sweden artwork ID: 181130 |
||||||||||||||||||||||||||
| Source/Photographer | Anna Danielsson / Nationalmuseum | ||||||||||||||||||||||||||
| Permission (Reusing this file) |
|
||||||||||||||||||||||||||
| Other versions |
|
||||||||||||||||||||||||||
.jpg)
File history
Click on a date/time to view the file as it appeared at that time.
| Date/Time | Thumbnail | Dimensions | User | Comment | |
|---|---|---|---|---|---|
| current | 10:44, 15 November 2017 |  | 6,639 × 5,517 (104.81 MB) | AliciaFagervingWMSE-bot (talk | contribs) | {{Artwork |other_fields_1 = |artist = Karl Julius von Leypold |title = {{sv|Ek och björk. Vår.}} |wikidata = |object_type = |description = {{en|New acquisitions, June 2016: Th... |
You cannot overwrite this file.
File usage on Commons
The following 5 pages use this file:
File usage on other wikis
The following other wikis use this file:
- Usage on en.wikipedia.org
- Usage on sv.wikipedia.org
- Usage on www.wikidata.org