File:I Nordens kalla isbetäckta dalar - SMV - SVA BB 5397 03.wav

I Nordens kalla isbetäckta dalar,
var där en härjande en hungersnöd
en sorglig röst i modrens hjärta talar
ta dina barn, gå ut och sök dig bröd.

Det yngsta barnet uppå ryggen hängde
uti en påse gjord av rot och bast.
Vid varje steg, det dinglade och slängde,
men barnet höll sig tätt vid halsen fast.

Dessutom tvenne hon vid handen leder[alt. ledde],
så fromt och underligen, gård från gård.
Ty hon om bröd blott för barnen beder[alt. bedde],
vem kunde emot henne vara hård?

Om kvällen kom hon till en riker bonde,
hon bad att över natten få bli kvar.
men han var stinn och inbillsk som hin onde:
»För tiggarpack jag sällan nattro har.»

Till prästgården vill hon när det bli kväller
att där få vila över till andra dag
men där var fullt av halvfulla gesäller
som höllo pockande på vägalag.

[Hon måste alltså åter ut att vandra
till nästa by att där sitt härberg få.]

När sedan bägge barnen börjar gråta,
då lyfter hon dem upp på var sin arm.
De frysa, ty av snön de blivit våta,
hon klappar dem och värmer vid sin barm.

[De lade alla fyra i en kista
två fingo vila uppå var sin arm
det tredje med, det yngsta och minsta
man lade uppå modrens kalla barm.]